Varför ta bilen?

Varje gång jag ska ut på promenad som är längre än 1 till 2 timmar brukar jag ta bilen och köra från stan och till platsen där jag har tänkt gå. Igår kväll när jag satt och funderade över vad jag skulle fylla den här helgen med kom jag på att jag skulle försöka med hundarna till tjärnarna där vi gick förra helgen, istället för att ta bilen dit som vi brukar.

Att gå längs vägen dit är, enligt mig, inget nöje, så min tanke var att gå olika skogsvägar och stigar för att ta oss dit. I huvudet tänkte jag ut en möjlig väg baserad på olika ställen jag redan gått kompletterat med stigar jag hört talas om. Jag uppskattade att det skulle ta närmare fem timmar att gå fram och tillbaka, så jag sa till min dotter igår kväll att jag och hundarna skulle vara ute på morgonen, men att vi skulle komma hem klockan 12 så att vi kunde äta lunch tillsammans.

Jag packade min ryggsäck med fleecetröja, en varm mössa och extravantar. Jag la ner en liten akutvårdsväska, en toarulle, vatten ”kryddat” med Resorb, mackor, kokta ägg och russin. Dessutom hade jag med min powerbank och laddsladd så att jag inte skulle bli stående utan mobiltelefon om något hände. Och så packade jag ner en hel del hundgodis såklart.

I morse kom vi i väg strax före 07. Vi gick ut i snön och mörkret och både hundarna och jag var ivriga att komma iväg. Min planerade rutt fungerade perfekt och vi kom exakt dit vi skulle. Men när vi hade en knapp kilometer kvar till tjärnarna och befann oss i ett skogsområde vi ofta går i (och även plockar svamp i) insåg jag att vi inte skulle hinna gå ända till tjärnarna om jag skulle kunna ta mig hem i tid för lunchen. Och det ville jag såklart – lovat är lovat! ❤ Så istället för att gå fram till tjärnarna gick vi en runda i den skog vi redan känner till och vände sedan tillbaka mot stan.

Trots det gråa vädret var det oerhört vackert ute med all snö, både på träden och marken. Dessutom är det en speciell känsla att pulsa fram i ett snölager på ungefär 15 centimeter – och det kändes i benmusklerna på slutet av promenaden.

Efter 4 timmar och 50 minuter var vi hemma igen – glada men hungriga! Och jag konstaterade att det gick alldeles utmärkt att ta sig till skogen även utan bil – om man har tid att avsätta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: