Njupeskär – Fulufjället

Jag hade lovat min dotter och hennes klasskompis som följde med oss upp till Sälen att de skulle få ta liften upp till Snögubben idag, och att vi skulle gå bort till Stensjön och fika och sedan gå tillbaka. Som tur var kollade jag upp lifttiderna innan vi åkte, och det visade sig att liftarna inte skulle börja gå förrän imorgon, så vi fick snabbt smida en ny plan tillsammans.

Den nya planen innebar en tur till Sveriges högsta vattenfall Njupeskär, cirka en och en halv timmes bilresa från Sälen. Min 12-åriga dotter hade varit där två gånger tidigare, men för hennes kompis var det första gången. Det var två glada tjejer med kameran i högsta hugg som gav sig ut på stigen upp mot Njupeskär.

Glada i hågen traskar vi iväg upp mot vattenfallet
Glada i hågen traskar vi iväg upp mot vattenfallet. Dottern har sin nya systemkamera i högsta hugg

Jag tyckte att den var märkligt lätt att gå jämfört med sist vi var här (2017) och insåg att det berodde på att det varken fanns stenar eller rötter längs vägen. Nu vet jag att det beror på att man har tillgänglighetsanpassat leden ända fram till Njupeskärsstugan där man har en fantastiskt fin utsikt mot vattenfallet.

Utsikt från Njupeskärsstugan
Utsikt från Njupeskärsstugan

Man hade också placerat ut en mängd bänkar och gjort ”rastplatser” både här och där längs leden, och de användes flitigt. Det var inte överdrivet mycket folk ute, förmodligen eftersom semestersäsongen inte har börjat på allvar än, så vi hade gott om tid att prata, titta och upptäcka längs vägen. Jag njöt något oerhört av bäckens forsande vatten och all grönska längs stigen.

Att fika är nästan det bästa med varje utflykt - och att man får välja sin egen plats att fika på

En fikapaus hann vi också med innan vi var framme vid Njupeskär. Tjejerna gick lite närmare och fotade vattenfallet, men även där jag stod en bit bort med hundarna fick jag ett ”regn” av fint stänk från fallet och jag kände hur jag inte kunde motstå att le. Dånet från vattnet i kombination med det fina vattenstänket och den otroliga vyn gjorde mig lycklig!

Njupeskär och ån - jag önskar att jag hade kunnat dela med mig av det härliga forsande ljudet
Njupeskär och ån – jag önskar att jag hade kunnat dela med mig av det härliga forsande ljudet

På vägen tillbaka mot nationalparkens naturum hann både jag och min dotter dricka lite härligt friskt vatten från en ränna som inte heller fanns här 2017.

Gott med friskt vatten
Gott med friskt vatten

Vid naturum använde vi hundvattningen (jag älskar att de till och med har skyltat och gjort en trappa ner till bäcken), de eminenta toaletterna och även serveringen där vi passade på att köpa oss varsin välförtjänt glass. En perfekt utflykt för barn i alla åldrar. Jag gissar att rundan vi gick var runt 4 kilometer.

För dig som vill veta mer:
Här kan du läsa mer om Fulufjällets nationalpark

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: