Lill-Nipen med 5 barn

För dotterns kompis och mina 3 syskonbarn (1, 3 och 5 år gamla) var det första vistelsen i fjällen, och då tycker jag att frukost uppe på ett fjäll är en upplevelse man inte kan vara utan. Eftersom vi ändå skulle till Idre en dag för att spana efter renar bestämde jag och min syster att vi skulle åka så tidigt att vi kunde slå två flugor i en smäll.

Barnen letar efter en plats att äta frukost på
Barnen letar efter en plats att äta frukost på

När vi parkerade på parkeringen i Städjan-Nipfjällets naturreservat fick barnen i uppdrag att leta upp ett fint ställe på fjällheden där vi kunde äta vår frukost och de gav sig genast ut på jakt i den nya miljön.

Hundarna vid frukosten
Hundarna vid frukosten

Själva frukosten tog inte så lång tid att äta, förutom för 1-åringen som åt i godan ro, det fanns alldeles för mycket spännande saker runt omkring att titta på och att göra, så de större barnen gav sig ut på upptäcktsfärd.

Upptäcktsfärd efter frukosten
Miljön inbjöd till upptäcktsfärd efter frukosten

Till slut hängde jag på mig ryggsäcken igen, och syrran bar bärstolen med sin dotter, och så började vi klättringen upp till Lill-Nipens topp. Vandringen är bara 950 meter, men otroligt spännande att få gå den tillsammans med barn. De går, hoppar, skuttar, springer i zickzack, ligger och vilar och så vidare längs vägen så det händer något hela tiden.

Väl uppe på Lillnipen fick alla barnen hitta sin egen väg till toppen och det var spännande att klättra på stenblock, leta stigar, stå däruppe och vinka åt mig och så vidare.

Här uppe är vi! Ser du oss?
Här uppe är vi! Ser du oss?

Det blåste något oerhört så när det blev fikadags instruerade jag mina syskonbarn (med tillhörande mamma) om att gå längs berget och hitta lä på baksidan så skulle vi andra komma efter.

Geminis öron har ställt sig upp i vinden - och Dennniz har hittat "sin" plats
Hela gänget (utom hundarna)
Hela gänget (utom hundarna)

Vi fick en mysig fikastund med mycket skratt, prat och bus, samtidigt som vi fascinerades av utsikten. På nervägen fick alla välja var de ville gå, och jag tog förstås en omväg för att fota ett gäng purpurbräckor som jag såg på långt avstånd.

Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia)
Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia)

Jag kan inte tänka mig så många trevligare sätt att fira midsommar på än på en fjälltopp med människor jag tycker om. Och det verkade som om alla tyckte att det var en väldigt bra, rolig och spännande utflykt. Även att vi inte fick se några renar på nära håll.

För dig som vill veta mer:
Här kan du läsa mer om Lill-Nipen och andra vandringar runt Idre Fjäll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: