Trollskogen – Öland

En av veckans morgonturer tog jag och mina hundar i Trollskogens naturreservat. Slingan som vi gick där, Trollskogestigen, skulle vara 4,5 kilometer. Förmodligen tog jag och hundarna många extrasvängar, för det blev enligt min stegräknare 6,86 kilometer (eller 9.887 steg) för oss.

Det finns en led för varje smak - men låt dig inte luras av korta avstånd - det tar längre tid än man tror att gå runt här
Det finns en led för varje smak – men låt dig inte luras av korta avstånd – det tar längre tid än man tror att gå runt här

Förra året byggdes ett naturum vid Trollskogens entré. Det var givetvis inte öppet klockan 05.00 när jag kom dit med mina hundar, men jag såg byggnaderna och det de byggt upp runt omkring och det såg mycket tilltalande ut. Särskilt för barnfamiljer tänker jag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inne på naturum finns en utställning om uddens natur, men även utanför finns spännande saker. Dels har de en maskot som heter ”Mården Morris” som dyker upp här och var på skyltar längs murgrönestigen som är 2,7 kilometer och informerar om spännande saker som kan vara bra att veta om. Dels utlovar de djurgaranti i och med att det finns insekter i mycket uppförstorat format vid naturum, till exempel myrlejon, tordyvel och åttafläckig praktbagge.

Där leden är gemensam för murgrönestigen och trollskogestigen är det anpassat så att man kan köra barnvagn
Där leden är gemensam för murgrönestigen och trollskogestigen är det anpassat så att man kan köra barnvagn

Men nu över till själva vandringen. Jag valde som vanligt att gå den längsta stigen, men i det här fallet var den bara 4,5 kilometer. Nu ska man inte låta sig luras av den relativt blygsamma sträckan, för det tog mig och mina hundar 2 timmar och en kvart att ta oss runt. Jag upplevde inte att det var svår terräng att gå i. Tvärtom är det vissa sträckor nästan ”för” enkelt eftersom det är tillgänglighetsanpassat. Så anledningen till tidsåtgången är nog snarare att det finns mycket att se på och stanna till vid än att det är svårt underlag.

Jag följde leden motsols, men jag insåg sedan att det nog är tänkt att man ska gå medsols, för informationsskyltarna satt alltid ”efter” att jag passerat sevärdheten. Nu gjorde det inte så mycket eftersom jag var i Trollskogen även förra sommaren och därför hade en ganska god uppfattning om hur leden gick och vad som fanns att se.

Leden går vackert bredvid havet
Leden går vackert bredvid havet

Trollskogen ligger på en udde på norra Öland och till stor del följer trollskogestigen havet. Från början störde det mig lite att gå på så plant, tillrättalagt underlag, men jag förstår att det måste vara så om i alla fall delar av reservatet ska kunna vara tillgängligt för alla. Personligen föredrar jag naturlig natur. Efter en stund kunde jag ändå släppa irritationen och fokusera på själva naturen. För oavsett stigen/vägen jag gick på är den är väldigt vacker. Och det är fascinerande att det kan växa något över huvud taget i den karga miljön alldeles bredvid havet.

Brännabben - en plats att stanna och fika, leka, utforska, meditera, eller som jag - svalka hundarna - på.
Brännabben – en plats att stanna på för att fika, leka, utforska, meditera, eller som jag – svalka hundarna – på.

Jag älskar när stigen kommer ut vid fikaplatsen Brännabben där man har vid utsikt precis vid stenstranden. Och det är lite småspännande att vika av stigen för att se på vraket, eller skeppsskelettet, efter skonaren Swiks som gick på grund utanför Trollskogen på 1920-talet. Tyvärr känns det som om det snart inte finns mycket kvar av vraket längre.

Skeppsskelett - allt som återstår av skonaren Swiks
Skeppsskelett – allt som återstår av skonaren Swiks

Efter ytterligare en kort promenad kommer man fram till den gamla Trolleken som tros vara runt 900 år. Precis som när jag har varit och tittat på Kvilleken ”hemikring” fylls jag av vördnad.

Trolleken, runt 900 år gammal. Respekt.
Trolleken, runt 900 år gammal. Respekt.

När man närmar sig udden får man äntligen se de slingrande, krokiga, tallarna i som är Trollskogens kännemärke. Den här tallskogen är verkligen säregen och jag kunde inte låta bli att gå runt mellan träden och förundras över hur de har klarat av att växa upp i den här magra marken med de piskande vindarna från havet som ligger alldeles bredvid. Här kan man tala om att vara målinriktad. Att inte ge upp. Otroligt vackert. Helst hade jag velat lägga ut bilder av dem allihop här, men det är bäst att låta bli.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att jag motvilligt slitit mig från tallarna följde jag leden där den svänger av söderut mot naturum igen. Stigen passerar frodig lövskog och ett antal järnåldersgravar. De är helt inbäddade i grönska och jag tycker alltid att en speciell känsla infinner sig när man att befinner sig på en sådan historisk plats.

Ett av de 15-tal gravrösen som finns i naturreservatet
Ett av de 15-tal gravrösen som finns i naturreservatet

Man passerar sedan några fuktiga strandängar där man förmodligen kan se en massa blommor, fjärilar, insekter och fåglar om man är där rätt tid på dygnet – och året. Vid den tiden jag var där såg jag enbart strandtrift och klöverärt, men det var mysigt ändå. Tidigare under rundan såg jag tulkört.

Tulkört
Tulkört

Efter ängarna går trollskogestigen och murgrönesgigen ihop och är gemensam sista kilometern ner till naturum. Därför återgår det till att bli plant, barnvagnsvänligt, underlag att gå på. Längs leden finns flera informationsskyltar där Mården Morris informerar om intressanta saker i närheten. Jag kan tänka mig att barn älskar honom och ivrigt springer längs stigen för att hitta nästa skylt.

På den del av slingan där det bara är trollskogestigen är det lite mer "natur" att gå på
På den del av slingan där det bara är trollskogestigen är det lite mer ”natur” att gå på

Det jag tycker allra mest om i naturreservatet är alla träd som är omslingrade av murgröna. I mina ögon är det otroligt vackert. Jag fick lära mig under mitt besök att murgrönan bara har de karaktäristiska treflikiga bladen när de är unga. I 10-årsåldern växer det ut grenar med ovala blad. På grenarna kommer det sedan även blommor på hösten och bär på våren. Lite omvänt kan man tycka. Man lär så länge man lever heter det ju, och det är så härligt!

Murgrönan slingrar sig runt träden
Murgrönan slingrar sig runt träden

Man får säga vad man vill om sådana här ställen där det är många turister (liksom jag själv), men naturens storhet kan ingen ta ifrån den och den minskar inte för att det är många som trampat stigen! Men det var en skön känsla att ha den enda bilen på parkeringen både när vi kom dit och när vi åkte därifrån.

PS. Imorgon kommer jag att skriva i bloggen om några tallar på Öland som jag faktiskt tycker är ännu vackrare än tallarna i Trollskogen. Och som är mer lättillgängliga – även att det inte finns någon skylt som visar var de finns. Jag råkade ”snubbla” över dem en morgon och vill gärna visa hur vackra de är. DS.

Passa på att åka på museijärnvägen till Fagerrör?
Passa på att åka på museijärnvägen till Fagerrör?

PS2. Tips: Några dagar i veckan under sommarperioden går det en museijärnväg (ånglok) genom skogen ner till den vackra badplatsen vid Fagerrör som jag skrev om häromdagen. Tåget avgår från parkeringen utanför naturum. DS2.

För dig som vill veta mer om Trollskogen
Länsstyrelsens informationssida om naturreservat Trollskogen: https://www.lansstyrelsen.se/kalmar/besok-och-upptack/naturreservat/trollskogen.html

 

 

En reaktion till “Trollskogen – Öland

Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: