Stockholmsgata naturreservat

Tyvärr var det mycket svårt att fota kanjonen och bilderna gör absolut inte den fantastiska naturen rättvisa.

Jag är höjdrädd. Jag får i alla fall svindel av höjder och ett otäckt sugande obehag i magen, så jag misstänker att det är höjdrädd jag är. Detta vet min vän om mer än väl, men trots det hade han planerat in en utflykt till ett ställe där jag verkligen fick sätta mig själv på prov, Stockholmsgata naturreservat.

Stockholmsgata naturreservat kallas den djupa och långa kanjon som skär genom skogen just på gränsen mellan Västerbotten och Västernorrland. Kanjonen är 50 meter djup (försök att föreställa dig hur långt det är ner till botten när man går däruppe längs kanten!!) och 1,5 kilometer lång. Den bildades för 9 400 år sedan, då en mäktig isälv störtade ner i dalgången och gröpte ur urberget.

Stockholmsgata
Stockholmsgata

Att gå längs kanjonens kant, eller på spången nere i kanjonen, är en (för mig lite väl) hisnande upplevelse. Men nu ska jag börja från början.

Efter att vi hade varit i Trolltjärn naturreservat körde vi de cirka 20 minuter det tog att komma till parkeringen vid Stockholmsgata naturreservat. Det stod redan ett flertal bilar där när vi kom, och det var en hel del folk i området. Det visade sig dock att de flesta bara gick till Uvtjärn eller raststugan – inte upp till själva kanjonen, så större delen av tiden gick vi utan att se eller höra några andra människor, trots att detta är ett relativt populärt resmål.

Lite väl våghalsigt för min smak
Lite väl våghalsigt för min smak

Vi började precis som de flesta andra att ta den tillgänglighetsanpassade spången till Uvtjärn, som i mångt och mycket liknade Trolltjärn som vi nyss besökt. Här fanns dock en del utskjutande block där våghalsiga personer gick ut, men det var något vi avstod ifrån.

Vacker miljö att gå off-road i
Vacker miljö att gå off-road i

Istället gick vi lite off-road längs kanjonens kant i den vackra, blockiga terrängen. Vi såg spåren av de starka krafter som dragit fram för över 9000 år sedan; Gigantiska stenblock nere i kanjonen och ett flertal grottor skymtade på väggen på andra sidan.

Längs vägen
Längs vägen

Till slut nådde vi fram till stigen som ledde fram till kanjonen och följde den på ”vår” sida ända tills vi kom till toppen. Vi såg att det fanns trappor ner i kanjonen från den andra sidan, men vi visste inte hur vi skulle komma dit, så vi nöjde oss med Västernorrländska sidan av naturreservatet den här gången. Skyltningen var något otydlig.

Lite småjobbigt för mig att gå längs de här kanterna
Lite småjobbigt för mig att gå längs de här kanterna ( högra sidan)

Det var riktigt jobbigt för mig att gå längs kanjonens kant, och jag var rädd att hundarna skulle få för sig att hoppa ner eller göra så att jag skulle halka och jag kallsvettades de sista 200 metrarna upp. Men jag bet ihop och satte den ena foten framför den andra, för upp skulle jag.

Det går några där nere på andra sidan
Det går några där nere på andra sidan

Väl uppe på toppen skulle X såklart styla lite genom att gå ända fram till kanten.. med händerna i byxfickorna… medan jag i stort sett stod och klamrade mig fast i ett träd med ena armen och höll krampaktigt i hundkopplet med den andra handen. Och samtidigt var rädd för att X skulle ramla ner. Sedan tog jag mig i kragen och sa mig själv att han är vuxen och van att vara ute och att jag skulle sluta sjåpa mig. Drog ett djupt andetag. Och då gick det lite bättre. Jag kunde till och med låta X fota mig, men jag satte mig först för jag hade sådan otrolig svindel.

Avslappnad.. knappast
Avslappnad.. knappast

På nervägen kändes det inte alls lika otäckt att gå längs kanten. Det kändes inte längre lika brant eller djupt. Blocken kändes inte längre lika stora. För mig var det en oerhörd lättnad, men det var inte förrän vi kom ner på ”fast mark” jag faktiskt kunde slappna av helt och fascineras av skönheten i skådespelet jag nyss fått uppleva – om än med skräckblandad förtjusning. Att få bevittna hur starka naturens krafter är. Att inse att spåren efter en sådan händelse kan synas nästan 10.000 år efter att den inträffade. Det är otroligt mäktigt att tänka så.

Vackert
Vackert

På tillbakavägen hittade vi stigen ner till spången som går i kanjonen och varifrån man kan klättra upp på andra sidan. Den stigen var märkt ”Västerbotten”. Inte helt tydligt tyckte jag. Men kvaliteten på lederna kan jag absolut inte klaga på. De var fina och det fanns en del nya broar, trappor och spänger så det var lätt att ta sig fram. Särskilt långt är det inte heller att gå från parkeringen till toppen, även att man inte kan hålla något supertempo i den terrängen. Runt två kilometer enkel väg, gissade vi på att det är, men leden fortsätter längre på Västerbottensidan av reservatet.

När vi kom tillbaka till parkeringen blev jag överlycklig när jag upptäckte att det fanns ett dass där. Ja, du ser, ibland kan man glädjas över så enkla saker. Även att de hade en massa fina skyltar vid ingången till naturreservatet så fanns det faktiskt ingen skylt som signalerade toalett. Jag funderar starkt på att kontakta länsstyrelsen och be dem se över skyltningen av reservatet rent generellt, för det var som sagt var inte helt tydligt skyltat längs lederna heller.

Jaaaaa!! Ett dass!!
Jaaaaa!! Ett dass!!

För övrigt var detta en stor och mäktig upplevelse som jag inte vill vara utan. Nu i efterhand. Men just när jag var där önskade jag mig stundtals långt därifrån, det måste jag erkänna. Åker jag dit igen kommer jag förmodligen inte att vara lika sjåpig, utan har vuxit av upplevelsen.

PS: Även längs leden i detta naturreservat växte det orkidéer i form av fläcknycklar på flera ställen. Det var nästan så jag blev trött på dem. De fanns ju överallt!! 🙂 DS.

FÖR DIG SOM VILL VETA MER:
Stockholmsgatorna ligger precis på gränsen mellan Västernorrlands och Västerbottens län.
Länk till Länsstyrelsens information om Stockholmsgata naturreservat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: