Vändåtbergets naturreservat

Jag är inte så mycket för att åka till de mest populära ställena eller gå de leder som det skrivs och pratas om mest. Jag vill bara uppleva naturen och njuta av den i all stillhet. Men nu råkade jag hamna på ett ställe som faktiskt finns med på en topplista – listan över helt tysta platser i Sverige!

En del av skogen är präglad av tidigare skogsbränder
En del av skogen är präglad av tidigare skogsbränder

Det är tidningen Land sin har listat de 60 tystaste områdena i Sverige – Vändåtberget som jag besökte igår kom där på 12:e plats. Så här skriver de: ”Vi omges ständigt av buller, men det finns fortfarande några helt tysta platser kvar i Sverige. Här är 60 ställen du kan ta dig till om du vill ha lugn och ro på riktigt!”

Typisk syn i Vändåtbergets naturreservat
Typisk syn i Vändåtbergets naturreservat

Även detta fantastiska reservat var det min vän X som planerat in på vår rutt och det tog inte mer än 30-40 minuter att köra dit från Stockholmsgata naturreservat. Där hade vi dock spenderat lite längre tid än planerat, så när vi kom fram var det redan en bit in på kvällen.

Vi såg en massa hjortron - en del var till och med mogna
Vi såg en massa hjortron – en del var till och med mogna

Det var inte långt (kanske en kilometer) till stugan som ligger bredvid otroligt vackra Innerabborrtjärn. Stugan har fyra bäddar och precis som stugan vi sov i natten innan fanns kamin, dass och grillplats utanför. Vi installerade oss där och gav oss sedan ut på vandringsleden som går inne i reservatet. Jag kanske ska nämna att även urskogsleden passerar här.

Direkt vi kom in i skogen gick min puls ner rejält. Om du har varit i Tiveden vet du ungefär vilken slags natur som mötte mig i en av landets mest värdefulla urskogar. Bland annat tallskog med mängder av gigantiska stenblock. Jag älskar verkligen att vandra i sådan skog. Vi var långt ifrån alla vägar och hus och det var bara vi och skogen – och skogens invånare förstås.

Såna här gamla aspar är oerhört viktiga för den biologiska mångfalden
Såna här gamla aspar är oerhört viktiga för den biologiska mångfalden

Att gå i helt orörd urskog, med all död ved, alla lavar och tickor på träden, alla naturliga gläntor, ja det är något speciellt över det. Alltihop. Något fridfullt. Den känslan fick vi njuta av under vår sena kvällspromenad genom urskog, upp på berget nästan ända till toppen i frodigare skog, och sedan neråt igen och förbi två tjärnar (Lill-Abborrtjärn och Älgtjärnen) innan vi gick sista biten genom tallskog med stenblock tillbaka till stugan.

På väg ner mot Lillabborrtjärn medan solen sjunker
På väg ner mot Lillabborrtjärn medan solen sjunker

Efter en så fullmatad dag som den vi fick (vi hade varit ute i 13 timmar och var inne i vårt fjärde naturreservat – det första vaknade vi ju i på morgonen) är det svårt att ta till sig allt, men känslan satte sig ändå. Vi fick njuta av att se en massa hjortron, fluffig stagg, solen som sjönk mellan tallstammarna medan den skickade sina varma strålar över tjärnen och en massa tallar – varav en del präglade av tidigare skogsbränder – och stenblock. Det är precis som en John Bauer-skog fast i verkligheten.

Vi gick strax nedanför Vändåtberget
Vi gick strax nedanför Vändåtberget
Variation på naturtyperna
Variation på naturtyperna

Om vi hade kommit dit tidigare på dagen hade vi haft tid att gå utanför leden och ta oss upp på berget och även göra lite andra små upptäcktsfärder i reservatet, men nu hade det börjat skymma och vi var hungriga (eller i alla fall jag, och de som känner mig vet att om jag är hungrig är det bäst att ge mig något att äta omgående), så det fick räcka för ikväll att gå 5 kilometer. Vi mötte många olika naturtyper på den sträckan – allt ifrån tallhällemark till gran- och tallurskog, gamla aspar på små skogsängar, myrmark och berg, och jag var helt överväldigad efteråt.

Det var svårt att somna på kvällen på grund av alla intryck jag hade att smälta från dagen. Det kändes som om de poppade runt som små popcorn i en gryta i hjärnan på mig. Men som alltid sover man som bäst när man sover ute (eller nästan ute), så när jag väl kom till ro sov jag oavbrutet ända till morgonen, något jag sällan gör hemma, och därför upplever som oerhört lyxigt.

Vändåtbergets naturreservat
Vändåtbergets naturreservat

Jag förstår hur reservatet kunnat utnämnas till en av landets tystaste platser, för jag hörde verkligen inte ett enda ljud förutom från naturen under tiden vi var där. Att mobilen dessutom saknade mottagning förstärkte vildmarkskänslan ytterligare.

Den sista tanken jag tänkte när jag satte mig i bilen när vi skulle åka därifrån var ”Tiveden – släng dig i väggen!”. Jag åker ärligt talat mycket hellre hit där det inte är en massa folk och får en liknande, men ännu mäktigare, naturupplevelse!

Vackert - på sitt sätt. Svårt att visa, men detta träd är gigantiskt!
Vackert – på sitt sätt. Svårt att visa, men detta träd är gigantiskt!

FÖR DIG SOM VILL VETA MER

Vändåtberget ligger i Ångermanland, Västernorrlands län, Örnsköldsviks kommun, mellan byarna Korsbyn och Locksta.

Länk till Länsstyrelsens information om Vändåtbergets naturreservat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: