Ångermanländsk blomsterprakt

Jag bodde i Örnsköldsviks kommun 1985-2008. Min upplevelse var att det knappt växte några blommor alls där så det var med stor förvåning jag och mina "blomnördsögon" gjorde den ena fantastiska upptäckten efter den andra förra veckan.

Skuleskogens nationalpark

Första gången jag var här var 1985 då jag var nyinflyttad Ö-viksbo kunde man gå från entré nord till Slåttdalsskrevan tur och retur utan att möta någon - eller bara någon enstaka vandrare - till skillnad från nu då det är ett av de populäraste vandringsstråken i Sverige.

Rotsidans naturreservat

Ett av mina paradis: "Rotsidan är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka, med vackert slipade och plana diabashällar. Här befinner du dig bland vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. Området är lättillgängligt." säger Länsstyrelsen.

Vändåtbergets naturreservat

Jag är inte så mycket för att gå de leder som det skrivs och pratas om mest. Jag vill bara uppleva naturen och njuta av den i all stillhet. Men nu råkade jag hamna på ett ställe som faktiskt finns med på en topplista – listan över helt tysta platser i Sverige!

Stockholmsgata naturreservat

Jag är höjdrädd. Jag får i alla fall svindel av höjder och ett sugande obehag i magen, så jag misstänker att det är höjdrädd jag är. Detta vet min vän om mer än väl, men trots det hade han planerat in en utflykt till ett ställe där jag verkligen fick sätta mig själv på prov.

Trolltjärn naturreservat

Trolltjärn. Redan namnet på naturreservatet skapar förväntningar av magi och mystik, och de förväntningar jag hade på området uppfylldes med råge när jag hade chansen att få besöka det på väg till ett mer känt reservat, Stockholmsgata.

Kålhuvudets naturreservat

Hur många favoritplatser kan man ha på jorden? Efter att jag fick övernatta och gå rundslingan som finns i Kålhuvudets naturreservat, Västernorrland, blev jag helt såld på det vackra området där känslan av orörd natur är maximal.

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑