Annorlunda fredagslyx

Den här veckans fredagslyx skilde sig från andra veckors. Inte i fråga om tiden, för jag använde den lediga fredagseftermiddagen precis som vanligt. Det var huvudsyftet med min utflykt som var annorlunda.

Årstidsskifte

När jag gick min morgonrunda idag kunde jag ha valt att bara se alla vissnade blommor. Allt brunt, gult, beige, murrigt. Men det gjorde jag inte. Jag valde att se allt det vackra som finns därute. Oavsett årstid. För jag älskar verkligen de svenska årstiderna.

Stora Alvarleden, Öland

Friskt vågat, hälften vunnet, brukar man säga, men jag vet inte om ordspråket kan användas i det här fallet. Kanske något ordspråk om dumhet, och då väljer jag gärna något i stil med ”De dårskaper man ångrar mest i sitt liv är de man inte begick när man hade tillfälle.”

Motsatt riktning

Efter jobbet igår parkerade jag bilen i skogen istället för att köra ända hem, och gick de sista 15 kilometrarna med hundarna längs höglandsleden. I morse gick jag samma sträcka, men i motsatt riktning för att hämta hem min bil.

Fredagslyx längs höglandsleden

Sedan jag började mitt nya jobb i maj har jag det så bra att jag slutar klockan 13.15 varje fredag. Jag tycker varje vecka att detta är väldigt lyxigt, och jag har gjort det till en vana att göra något särskilt den eftermiddagen för att den inte ska försvinna i vardagliga måsten.

Knutstorps naturvårdsområde

Igår eftermiddag skulle jag få följa med min egen blomguide, eller mentor, till ett av hans ställen (Knutstorps naturvårdsområde) där han hoppades få chansen att visa mig den säregna blomman gyckelblomma som jag aldrig hade sett.

När semestern tar slut

På måndag börjar jag jobba igen, och tiden jag kan vara ute kommer att krympa ordentligt. Men jag vill fortsätta vara ute. Jag vill fortsätta utforska nya platser. Jag vill fortsätta leta upp ”nya” växter, och återbesöka mina favoritställen.

Ångermanländsk blomsterprakt

Jag bodde i Örnsköldsviks kommun 1985-2008. Min upplevelse var att det knappt växte några blommor alls där så det var med stor förvåning jag och mina "blomnördsögon" gjorde den ena fantastiska upptäckten efter den andra förra veckan.

Skuleskogens nationalpark

Första gången jag var här var 1985 då jag var nyinflyttad Ö-viksbo kunde man gå från entré nord till Slåttdalsskrevan tur och retur utan att möta någon - eller bara någon enstaka vandrare - till skillnad från nu då det är ett av de populäraste vandringsstråken i Sverige.

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑